Undvik onödiga ord
Det här blogginlägget handlar om att vara ekonomisk med sina ord och framförallt onödiga ord.
Min egen introduktion till economy of words, vi kan kalla det ordekonomi, kom från min amerikanska chef på en PR-byrå i London, år 2001. Jag minns hur jag lämnar in mitt första pressmeddelande och sedan väntar på hennes feedback. Det är en spänd halvtimme. Efter en stund ber hon mig följa med till det vaniljdoftande soffrummet där vi ibland tog våra möten. Där sitter vi, bland en enorm mängd chintzkuddar och dricker starkt te. Sedan säger hon:
”Nu ska vi ta bort alla onödiga ord i ditt pressmeddelande. Bara de nödvändiga ska finnas kvar.”
Hon börjar stryka ord i min text och förklarar tydligt varför. Ord för ord. Jag minns det nästan som en religiös upplevelse med en språkgud som visade mig språkets hemligheter.
PR-texter är givetvis annorlunda från litterära texter men en bra text … är en bra text. Eller hur?
Ibland krävs det bara några meningar innan jag slutar läsa en bok. Ofta beror det på att författaren använder onödiga ord som inte berikar min läsning.
I denna text kommer jag framförallt fokusera på adjektiv och adverb och varför de ibland är onödiga.
Adjektiv kan vara underbara men se upp med att låta adjektiv ersätta mer informativ och berikande text. Första meningen i Da Vinci-koden är ett bra exempel på en sådan mening. Så här ser den engelska meningen ut:
”Renowned curator Jacques Sauniére staggered through the vaulted archway of the museum's Grand Gallery.”
Denna mening innehåller två adjektiv, vaulted och renowned, och jag vill ta bort båda. Låt oss börja med vaulted (välvd).
Som ni säkert vet har en valvgång (archway) ett välvt tak, så adjektivet vaulted är därför onödigt. Renowned (känd) är inte helt onödigt men genom att direkt berätta att Sauniére är känd slipper författaren berätta varför Sauniére är känd, samtidigt som han berättar hur läsaren ska känna inför denna karaktär. Det känns som om jag blir skriven på näsan.
Det gör mig därför glad att den svenska översättaren åtminstone har tagit bort det ena av dessa två adjektiv (vaulted), och i stället använder den valvkrönta öppningen:
”Den kände museiintendenten Jacques Sauniére stapplade genom den valvkrönta öppningen som ledde till museets Grande Galerie.”
Men visst hade det blivit ännu bättre om även känd + yrkestiteln tagits bort?
”Jacques Sauniére stapplade genom den valvkrönta öppningen som ledde till museets Grande Galerie.”
Att han är en känd museiintendent hade Dan Brown kunnat berätta i efterföljande meningar.
Här är ett annat exempel (ej Dan Browns):
”Jag tappade min älskade nalle i en skog.”
Jämför med denna mening:
”Jag tappade min nalle i en skog. Det är många år sedan nu. Den hade knappt någon päls kvar och näsan var sönder. Trots det tänker jag ofta på Teddy. Om någon hittade honom och tog med honom hem.”
Genom att ge läsaren mer information förstår läsaren att karaktären älskade sin nalle, utan att författaren ens behöver använda ordet älskade.
Adverb kan också vara underbara, men använd dem med måtta, och se upp med sättsadverb som elakt, gladeligen, sexigt, hotfullt, euforiskt osv. I stället för att använda ett sättsadverb, ge läsaren information om vad som pågår.
Ex 1: ”Hon dansade sexigt framför honom.”
Ex 2: ”Hon dansade framför honom. Höfterna rörde sig i takt med musiken. Med stängda ögon drog hon upp den knälånga kjolen till mitten av låren och putade med läpparna.”
När man ska (eller inte ska) använda adverb/adjektiv beror så klart på sammanhanget. Detta är bara tips på hur man kan tänka!
/Mia
