Att skapa en scen (och varför tranorna flyger söderut lär bli årets bok)

Lisa Ridzéns debutroman, Tranorna flyger söderut, är en lättläst och gripande roman om en äldre man i slutet av sitt liv. Det är en stark men samtidigt ömsint berättelse om ett långt liv på den norrländska landsbygden som tycks enkel i sin konstruktion, men så klart är den allt annat än enkel. Jag har klurat på vad som gör romanen lättläst men samtidigt engagerande och fängslande, och det jag har kommit fram till är att Ridzén är en mästare på att bygga scener.

Att skapa en scen

Vi tänker ju ofta på böcker som en mängd kapitel men om du vill skriva en riktigt gripande berättelse bör du precis som Ridzén jobba med scener. Varje scen är en del av huvudhandlingen men avgränsad i tid och rum.

En sak som gör Tranorna flyger söderut speciell är att den har en väl beskriven och tydlig plats där scenerna oftast äger rum, nämligen i köket i Bos lilla hus ute på den norrländska landsbygden. Ofta handlar kapitlets första mening om hur Bo vaknar på kökssoffan, antingen av sig själv eller av att en familjemedlem eller någon från hemtjänsten kommer på besök. Detta gör att läsaren kan slappna av, för efter bara något kapitel vet vi hur köket ser ut, hur det kan lukta, hur kallt det kan vara, hur mycket Bo tycker om att sova på kökssoffan och så vidare. Köket blir snabbt en familjär miljö och istället för att fokusera på byte av miljö eller transportsträckor kan Ridzén fokusera på känslor.

Varje scen är också avgränsad i tid, då scenen oftast utspelar sig under max ett dygn.

Ridzén använder sig dessutom av ett förstapersonsperspektiv och tempuset presens för att föra oss ännu närmare huvudkaraktären. Dessa berättartekniska val resulterar i en mycket intim läsupplevelse.

Scenerna bildar sedan en kedja av händelser och insikter där varje scen är en naturlig konsekvens av den föregående. Ridzén behandlar scenerna som länkar i en kedja och läsaren känner på sig att kedjan snart kommer ta slut, frågan är bara när och hur. Detta skapar en slags spänning som gör att det är svårt att sluta läsa.

Något som jag också verkligen uppskattar är hur Ridzén behandlar så gott som varje scen som en egen berättelse. Genom att arbeta med en tydlig början, mitt och slut skapar hon oerhört starka scener som jag tror kommer leva kvar i många läsares minnen för resten av livet.

Och det är just därför som jag tror att den kommer vinna Årets bok 2024.