Genrer, grekiska tragedier och MR Cumberbatch
När jag på 90-talet var student på Manchester University hängde jag så gott som bara i korridorerna för litteratur- och lingvistikstudenter, men jag hade ju nyligen läst Donna Tartts Den hemliga historien och var minst sagt intresserad av de välklädda studenterna som läste klassiska språk en våning upp. Så jag valde bort en lite torrare lingvistikkurs mot en ettårig kurs i grekiska tragedier.
Under ett år studerade jag Aischylos kända trilogi Orestien och där uppe, på andra våningen, insåg jag att genrer är något som människan känt till ända sedan antiken. När grekerna gick till teatern och såg en tragedi förväntade de sig mytologiska inslag och en kör som försåg dem med berättelsens backstory eller förutspådde kommande händelser. De förväntade sig också en tragisk skildring av en människa, vars kamp för att uppnå storhet stoppades av allehanda hinder och slutade med psykisk eller fysisk undergång.
Det som jag nyss beskrivit är det som vi idag kallar läsarkontraktet när man applicerar det på litterära genrer. När en person plockar upp en detektivroman förväntar sig läsaren en slags detektiv som löser ett mysterium av något slag och i en kriminalroman förväntar vi oss en polis som löser ett brott, och båda ämnar besvara frågan: vem gjorde det?
Det här läsarkontraktet finns alltid där om du skriver genrelitteratur. Låt oss säga att du skriver en cosy crime deckare. Har du då full koll på vad dina framtida läsare kommer förvänta sig av din bok på grund av din valda genre? Mitt tips till er är att läsa på om den genre som du skriver i. Det kommer imponera på förlaget som du skickar manuset till och det kommer göra dina läsare nöjda när du uppfyller deras förväntningar.
En sak som uppfyllde mina förväntningar var den där kursen i grekiska tragedier, för inte bara var den intressant och lärorik (med en skitsnygg lärare), jag har nu på senare tid insett varför jag alltid trott mig ha sett Benedict Cumberbatch tidigare i livet. Det var när jag såg ett foto av honom från hans tid på Manchester University som jag insåg att jösses, han var ju killen med den snygga rösten på min grekiska tragedier-kurs!
